Det har varit så mkt blandade kännslor på senaste tiden, allt för många i min närhet blir allt sjukare och fler blir sjuka.
Varför är det så orättvist.?
Nu har vi i alla fall tagit oss igenom den värsta tiden ( får vi hoppas ) på Willes magsjuka.
Natten till måndagen var den mest sjuka jag varit med om.
Det var bajs och spy överallt, natten till tisdagen likaså. Vad han än fick i sig så kom det upp lika snabbt, trotts att jag satt med en spruta och spruta 1 milliliter i taget...
Ja efter dessa dagar känner man ju sig inte så fräsch, trotts att man duschar så känner jag doften av spy och bajs.
Det är drygt men snart är det bättre. Allt blir alltid på någont sätt bättre.
Det går i alla fall åt rätt håll, idag har jag kunna mata han med 100 ml i flaska och han har inte spytt än iafl!
Dock är det andra som kommer ut inte i sin vanligt form än men det kommer kanske så småningom.
Här om dagen så hade jag ett samtal med en vän till mig. Vännen i sin tur berättade att den hade hamat i ovännskap med två andra vänner. Usch det ryser i mig när h*n berättar situvationen.
Med tanke på vad man har varit med om själv på senaste året så har jag svårt att tänka mig att jag någonsin kommer att slösa någon tid på att vara ovänn med någon.
Livet är alldeles för kort för det.
Det är sjukt att man ska behöva förlora massa, se sina älskade bli sjuka, se vänners älskade bli sjuka. Vara med om att minuter handlar om liv eller död.... för att förstå vad viktigt det är att vara rädd om de som finns runt oss.
Jag hoppas att dessa två personer en dag kan försrtå vad det gått miste om för en sådan skit sak som detta handlat om och inser att det är viktigtare att ha de som man älskar runt sig än hur allt ser ut nu... och hoppas att de inser de innan det är försent.
Man får inte glömma att allt kan hända precis när som helst....
Jag menar vem förlåter sig själv om det skulle hända något och man inte förlåtit varandra.. det skulle jag aldrig orka leva med.. Nu menar jag inte att man ska gå runt att tänka så att allt kan hända.. men när man vart så nära att mista så många så förstår man lättare att det faktiskt händer sorliga saker hela tiden och man måste ta vara på den tiden man har.
Idag skiner iafl solen hemma hos oss, tog mig på en liten liten promenix förut men kom inte långt innan Wille skrek och hade bajsat ner sig igen... Nu ligger skrutten brevid mig här i sängen och sover igen. Det är sjukt vad mycket det tar på krafterna på en sådan liten plutt som han är.
Han sover nästan hela tiden förutom när han någon timme under dagen är vaken och busar som bara den.
Inte likt honom men det kommer väll tillbaka när han blivit frisk, blir säkert dubbelt upp när han fått vila ut sig några dagar. :)
I måndags mitt i spyan så vände han faktiskt sig för fösta gången ifrån rygg till mage! Två gånger, så duktig lite skrutt. Jag vet inte vad som är normalt för en normal född inte heller för en prematur men nu är Wille 8 mån och 5 månader korrigerat.
Känns helt sjukt vad tiden går fort snart fyller han 1 år. Åh ska bli så mysigt att få ha kalas!
Nu ska ja faktiskt ta vara på tiden som han sover och jag inte behöver torka spy och bajs nu och krypa ner brevid honom och snosa på han medans han sover.
Ha de bra alla och håll er borta ifrån magsjukan! blä"
Vita, viam meam / T.Sandberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar